.jpg)
Imorgon ska jag klippa håret. Det var ett halvår sen senast det hände och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Långt eller kort? Angående de två valmöjligheterna hade jag en väldigt kort, men ändå klargörande, diskussion med mor och far tidigare idag.
Mor: "Du ska väl inte klippa av det, Elias?"
Jag: "Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med det. Tänkte rådfråga frisören lite imorgon"
Far: "Det är inte fel med lite kortare hår, Elias. Tänk på att du förmodligen kommer gå på en del anställningsintervjuer snart!"
När far yppade det, då kändes det nästan som om en gammal dröm gick i uppfyllelse.
söndag 14 mars 2010
Säg kanske, kanske, kanske
Få saker väcker så stor medial uppmärksamhet här i Sverige som melodifestivalen. Givetvis kan det diskuteras om denna uppmärksamhet är befogad eller ej, men den diskussionen är inget jag tänkte ta upp nu. Inte heller tänkte jag låta mig bli upprörd över festivalens kommersialism och för det mesta anskrämligt dåliga låtar. Nej, istället tänkte jag viga detta inlägg åt två tidigare festivaler, 1999 och 2003, och vad de eventuellt har betytt för mig.
Den första festivalen jag kommer ihåg är den från 1999. Utöver vinnaren Charlotte Nilsson minns jag från den framför allt en tävlande: Martin Svensson. Som ung och förvirrad sjuåring fick jag med Yeah yeah wow wow min första riktiga popidol. Givetvis hade jag haft idoler redan innan honom, typ Markoolio och Hjalle & Heavy, men Martin var den första av mina idoler som sjöng popsånger. Popsånger. För mig, som tyckte att jag hade en ovanligt hård och häftig musiksmak, var det något jag inte ville tycka om. Det ledde till att jag till en början inte offentliggjorde mitt diggande av Martin. Inte ens för mina föräldrar ville jag berätta att det var honom jag höll på, i Melodifestivalen såväl som i Voxpop. Det blev något jag höll för mig själv, men det var alltjämt någonting med hans låtar som gjorde att de träffade på ett djupare plan än mina andra dåtida favoriters.
Mitt gillande av Martin förblev hemligt fram till den stund jag kom underfund med att jag tvunget behövde ha hans skiva. Det borde ha varit en onsdag kring åttatiden på kvällen, några veckor innan min födelsedag den tolfte maj. Jag hade precis tittat färdigt på Voxpop och Martins nya singel "Neon" hade berört mitt unga pojkhjärta på ett sätt som bara Berghagens "Teddybjörnen Fredriksson" hade gjort tidigare. Med gråten i halsgropen begav jag mig därför till köket, där mor stod och knotade, för att berätta det jag hade hållt inom mig så länge: jag ville ha Martins skiva "En helt vanlig Svensson" i födelsedagspresent. Mor blev förvånad, kanske också en smula rörd över att jag visade mina känslor så öppet, och hon tyckte nog att jag var en fin son, för när jag på födelsedagen öppnade mina presenter kunde jag konstatera att skivan jag ville ha fanns där. Kanske hade den inte gjort det om det inte vore för Melodifestivalen. Kanske hade jag inte lyssnat på pop om det inte vore för det.
Fem år senare var jag fem år äldre, alltså tolv år, och under sportlovet var jag i Värmland för att tillbringa tid med min familj i farmor och farfars stuga, vilken är belägen endast ett stenkast från Mårbacka. Det var ett sportlov då det ägnades mycket tid åt att titta på TV och hyrfilm, men också åt att åka bil till väldigt många olika destinationer. En av dessa destinationer var Torsby Badhus, som med sin vattenrutschbana och gemytliga atmosfär får ses som ett av mina favoritbadhus här i landet. Hur som helst. I bilen på väg till de platser vi besökte spelades det för det mesta en alldeles speciell skiva, nämligen en med alla låtar från Melodifestivalen 2003. För de som inte minns vilka låtar som då var med kan jag berätta att spelandet av skivan i bilen innebar en kraftig överexponering av klassiker som Sareks "Genom eld och vatten", Pernilla Wahlgren & Jan Johansens "Let your spirit fly", Bubbles "T.K.O. (Knock You Out)" och Méndez "Carnaval".
Till skillnad från övriga familjen tyckte jag att det blev ganska plågsamt att lyssna på den smörjan i längden. Det var därför tur att det fanns åtminstone ett, enligt min mening, riktigt guldkorn på skivan: "Love Is All" med Liverpool. Som då helt oinsatt i Beatles musik var den låten något alldeles fantastiskt spännande för mig, och kanske hade jag inte lyssnat på Beatles om det inte vore för den låten och de bilturerna.
Den lite småförvrängda herren som figurerar på bilden är för övrigt Alf Svensson, om någon undrar. Tyckte att han blev lite rolig med tanke på 2003 års programledarpar i finalen.
Den första festivalen jag kommer ihåg är den från 1999. Utöver vinnaren Charlotte Nilsson minns jag från den framför allt en tävlande: Martin Svensson. Som ung och förvirrad sjuåring fick jag med Yeah yeah wow wow min första riktiga popidol. Givetvis hade jag haft idoler redan innan honom, typ Markoolio och Hjalle & Heavy, men Martin var den första av mina idoler som sjöng popsånger. Popsånger. För mig, som tyckte att jag hade en ovanligt hård och häftig musiksmak, var det något jag inte ville tycka om. Det ledde till att jag till en början inte offentliggjorde mitt diggande av Martin. Inte ens för mina föräldrar ville jag berätta att det var honom jag höll på, i Melodifestivalen såväl som i Voxpop. Det blev något jag höll för mig själv, men det var alltjämt någonting med hans låtar som gjorde att de träffade på ett djupare plan än mina andra dåtida favoriters.
Mitt gillande av Martin förblev hemligt fram till den stund jag kom underfund med att jag tvunget behövde ha hans skiva. Det borde ha varit en onsdag kring åttatiden på kvällen, några veckor innan min födelsedag den tolfte maj. Jag hade precis tittat färdigt på Voxpop och Martins nya singel "Neon" hade berört mitt unga pojkhjärta på ett sätt som bara Berghagens "Teddybjörnen Fredriksson" hade gjort tidigare. Med gråten i halsgropen begav jag mig därför till köket, där mor stod och knotade, för att berätta det jag hade hållt inom mig så länge: jag ville ha Martins skiva "En helt vanlig Svensson" i födelsedagspresent. Mor blev förvånad, kanske också en smula rörd över att jag visade mina känslor så öppet, och hon tyckte nog att jag var en fin son, för när jag på födelsedagen öppnade mina presenter kunde jag konstatera att skivan jag ville ha fanns där. Kanske hade den inte gjort det om det inte vore för Melodifestivalen. Kanske hade jag inte lyssnat på pop om det inte vore för det.
Fem år senare var jag fem år äldre, alltså tolv år, och under sportlovet var jag i Värmland för att tillbringa tid med min familj i farmor och farfars stuga, vilken är belägen endast ett stenkast från Mårbacka. Det var ett sportlov då det ägnades mycket tid åt att titta på TV och hyrfilm, men också åt att åka bil till väldigt många olika destinationer. En av dessa destinationer var Torsby Badhus, som med sin vattenrutschbana och gemytliga atmosfär får ses som ett av mina favoritbadhus här i landet. Hur som helst. I bilen på väg till de platser vi besökte spelades det för det mesta en alldeles speciell skiva, nämligen en med alla låtar från Melodifestivalen 2003. För de som inte minns vilka låtar som då var med kan jag berätta att spelandet av skivan i bilen innebar en kraftig överexponering av klassiker som Sareks "Genom eld och vatten", Pernilla Wahlgren & Jan Johansens "Let your spirit fly", Bubbles "T.K.O. (Knock You Out)" och Méndez "Carnaval".
Till skillnad från övriga familjen tyckte jag att det blev ganska plågsamt att lyssna på den smörjan i längden. Det var därför tur att det fanns åtminstone ett, enligt min mening, riktigt guldkorn på skivan: "Love Is All" med Liverpool. Som då helt oinsatt i Beatles musik var den låten något alldeles fantastiskt spännande för mig, och kanske hade jag inte lyssnat på Beatles om det inte vore för den låten och de bilturerna.
Den lite småförvrängda herren som figurerar på bilden är för övrigt Alf Svensson, om någon undrar. Tyckte att han blev lite rolig med tanke på 2003 års programledarpar i finalen.
torsdag 4 mars 2010
Andra bloggsidor
Som första inlägg i mars månad tänkte jag motivera varför jag länkar de bloggar jag länkar till här på sidan. Detta är om jag har förstått allting rätt någonting många stora bloggare ägnar sig åt, så jag tänkte inte vara sämre jag. I bokstavsordning:
ahlen den riktige
Skrivs av min bloggkumpan Ahlen och är förmodligen den blogg som är mest lik min egen. Oerhört välskriven, lockar ofta till skratt och med nödvändiga förtydliganden i högerspalten.
alges virtuella galleria
Purfärsk konstblogg där min vän Alge publicerar sina kulturella alster. Alsterna skulle kunna beskrivas lite som mucklornas värld i trippformat, vilket bara det är skäl nog att ämna en visit.
ljuva ungdom
Glest uppdaterad blogg med potential att bli något bra. Bloggerska är min patriarkathatande klasskamrat Louise. Förhoppningsvis börjar hon producera fler inlägg snart, annars finns risken att hon faller bort från listan, och det tror jag varken hon själv eller någon annan vill.
ohhboy
Drivs av Lilltane, vilket jag föredrar att kalla henne, även om smeknamnet inte ger så mycket sken av vad som finns på bloggen. Istället borde hon ha ett smeknamn som för tankarna till drömmar, fragment och andra fina ord (bilder också för den delen), men något sådant känner jag ännu inte till.
sannahelgalen
En blogg som handlar om något mycket viktigt här i världen: roliga saker. Nästan lite antitesen till pretentiös och man blir alltid på gott humör efter ett besök. Uppdateras av Sanna, som även hon är rolig.
spokpandabarnet
Man kan inte, som jag gjorde om ovanstående, säga att den här bloggen är antitesen till pretentiös. Det betyder dock inte att den inte borde läsas: Malin skriver väldigt bra, om än ofta korta, inlägg om lättsamma saker som döden och sömn. (Kanske borde jag egentligen länka hennes bakblogg, men jag väljer att inte göra det eftersom jag då skulle klicka mig in där alltför ofta, med följden att sötsuget varje gång skulle övermanna mig)
Så. Det var alla. That's it.
Kanske har någon också lagt märke till att jag nyligen tagit bort en del bloggar från listan. Varför jag har gjort så är för att jag endast vill ha med något sånär aktiva bloggar, vilket jag löste genom att helt enkelt ta bort de som inte har uppdaterats i år.
ahlen den riktige
Skrivs av min bloggkumpan Ahlen och är förmodligen den blogg som är mest lik min egen. Oerhört välskriven, lockar ofta till skratt och med nödvändiga förtydliganden i högerspalten.
alges virtuella galleria
Purfärsk konstblogg där min vän Alge publicerar sina kulturella alster. Alsterna skulle kunna beskrivas lite som mucklornas värld i trippformat, vilket bara det är skäl nog att ämna en visit.
ljuva ungdom
Glest uppdaterad blogg med potential att bli något bra. Bloggerska är min patriarkathatande klasskamrat Louise. Förhoppningsvis börjar hon producera fler inlägg snart, annars finns risken att hon faller bort från listan, och det tror jag varken hon själv eller någon annan vill.
ohhboy
Drivs av Lilltane, vilket jag föredrar att kalla henne, även om smeknamnet inte ger så mycket sken av vad som finns på bloggen. Istället borde hon ha ett smeknamn som för tankarna till drömmar, fragment och andra fina ord (bilder också för den delen), men något sådant känner jag ännu inte till.
sannahelgalen
En blogg som handlar om något mycket viktigt här i världen: roliga saker. Nästan lite antitesen till pretentiös och man blir alltid på gott humör efter ett besök. Uppdateras av Sanna, som även hon är rolig.
spokpandabarnet
Man kan inte, som jag gjorde om ovanstående, säga att den här bloggen är antitesen till pretentiös. Det betyder dock inte att den inte borde läsas: Malin skriver väldigt bra, om än ofta korta, inlägg om lättsamma saker som döden och sömn. (Kanske borde jag egentligen länka hennes bakblogg, men jag väljer att inte göra det eftersom jag då skulle klicka mig in där alltför ofta, med följden att sötsuget varje gång skulle övermanna mig)
Så. Det var alla. That's it.
Kanske har någon också lagt märke till att jag nyligen tagit bort en del bloggar från listan. Varför jag har gjort så är för att jag endast vill ha med något sånär aktiva bloggar, vilket jag löste genom att helt enkelt ta bort de som inte har uppdaterats i år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
