.jpg)
Del ett: Den första SMS-vågen
Del två: Den andra SMS-vågens begynnelse
Del tre: Den andra SMS-vågens fortsatta förlopp
Del fyra: Finns att läsa precis här nedanför.
Som rubriken säger är det nu dags för mitt sista inlägg om sms. Anledningarna till att det har dröjt så länge är flera och jag tänker inte gå in på dem mer än nödvändigt. På grund av olika orsaker har jag antingen varit i fel sinnesstämning, haft för lite ork eller inte haft någon tid att skriva, skulle man kunna säga utan att egentligen avslöja något. Nu är jag dock redo och tänker därför efter de här ganska intetsägande upplysningarna fortsätta ungefär där jag slutade senast. Då lovade jag att publicera åtminstone två smakprov ur min inkorg, och det löftet ska jag hålla. Till sist ska jag på något sätt runda av min sms-serie.
Jag har tidigare nämnt att jag i yngre år ansåg sms som något väldigt ytligt. Den ståndpunkten omvärderade jag senare, då jag insåg att sms inte bara behöver innehålla trams. Men, jag anser fortfarande att det finns saker man inte borde avhandla via sms. En sådan sak är skilsmässa, vilket skulle kunna bli ganska löjligt. En annan sådan sak är motsatsen till skilsmässa, det vill säga frieri. Skickar någon iväg ett sms med texten ”Vill du gifta dig med mig?” tror jag inte att så många skulle ta det på allvar. Inte ens om personen i fråga hade ansträngt sig lite extra och skickat iväg ett mms med samma text samt en bild på vigselringen tror jag att så många hade svarat ja. Nej, sådant måste rimligen ske vid ett riktigt möte två personer emellan, IRL som det populärt brukar kallas.
(Av en händelse stötte jag precis på den här artikeln. I den finns ytterligare ett exempel på att sms inte alltid är den ultimata kommunikationsformen.)
Någon gång ungefär halvvägs in på sommarlovet fick jag ett sms vars innehåll skulle kunna ses som ett typexempel på något som inte borde tas via just sms. Jag och en klasskamrat hade diskuterat lite löst om vad en annan klasskamrat egentligen kunde ha för sig under sommarmånaderna. Vi var rädda för att han skulle gå ner sig helt i både det ena och det andra och tänkte att vi borde träffa honom på något vis, både för att det skulle vara trevligt och för att vi var lite oroliga för hans psykiska välbefinnande. En kväll skred vi till verket och skrev ihop ett sms med den ungefärliga innebörden att vi ville träffa honom någon dag. Inget konstigt med det, och vi tänkte att han snart borde skicka iväg ett gladlynt och jakande svar. Så skedde inte. Mystiskt, tänkte vi som trodde att personen var en sådan som inte lät sig vänta med att svara på sms. Efter ett tag tänkte vi att han trots kvällens ringa ålder kanske låg och sov. Vi lät det hela vara och den tidiga kvällen övergick sedermera i natt, natten till morgon, morgonen till lunch, lunchen till eftermiddag och eftermiddagen till kväll. Nu hade det nästan gått ett helt dygn och vi började undra om vi verkligen hade rätt telefonnummer till vår klasskamrat. Annars borde han väl efter så lång tid ha svarat?
Ännu vid tretiden på natten hade min mobil varit plingfri. Inget sms från vår vän. Lite uppgivet kollade jag på det meddelande vi hade skickat och upptäckte då något viktigt, något som visade sig vara anledningen till att han inte hade svarat. I min iver att få sms:et färdigskrivet hade jag nämligen glömt bort att skriva vilka avsändarna var. Vår lille vän visste alltså inte att det var vi som ville träffa honom. Snabbare än Usain Bolt springer 700 meter skrev jag därför ihop ett sms för att förklara vilka det var som hade skickat sms:et. Inte alls många minuter senare kom så ett svar och vår vän verkade väldigt positiv till att träffas. Han erbjöd sig till och med att stå som värd för tillställningen och bjuda på te. Givetvis var jag glad för detta och tänkte att nu var den lilla sms-sejouren avklarad. Men, vännen är det oförutsägbara personifierad och det var ett faktum jag borde ha haft i åtanke. Snart plingade det nämligen till i min mobiltelefon igen.
Jag har förresten lämnat allt som heter politik bakom mig
Så stod det i det nyinkomna sms:et. Jaha, tänkte jag och visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Vad kan det bero på? Och varför berättar han det för mig nu, klockan halv fyra på natten? Via sms, dessutom. För att få någon form av klarhet i ämnet skickade jag ett sms och frågade varför. En kort stund efter det svarade han men svaret gjorde mig verkligen inte visare, snarare tvärtom. ”Jag har hittat mig själv nu efter en lång och svår tid”, stod det. Jaha, tänkte jag ännu en gång. Vad ska nu det här betyda? Visserligen säger vännen inte sällan sådana saker när man konverserar med honom, han har en förkärlek för dramatik och att stå i centrum, men när det nu kom via sms blev det till och med mer besynnerligt än vanligt. Hur skulle jag egentligen kunna svara på ett sådant sms? Jag tänkte att vi kanske skulle kunna prata om det när vi skulle träffas istället och skrev också det i mitt svar. Jag vet inte om han blev lite stött, för han svarade bara på det med ett korthugget ”OK”. Någon närmare information om hans hittande av sig själv blev det inte heller när vi träffades. Troligtvis kunde han inte sätta ord på det själv, men vi hade en trevlig liten stund ändå och jag tror trots allt att hans sinnelag blev lite mer durstämt efter det att vi hälsade på honom.
Nu till mitt andra inkorgsexempel. Det går att kategorisera in under genren fylle-sms och jag gissar att det är ett fenomen många är väl bekanta med. Alkohol och sms har en tendens att sluta lite hur som helst. Ibland väldigt fel, ofta väldigt komiskt. Det här exemplet skulle jag vilja stämpla som väldigt komiskt och förhoppningsvis kan någon annan än jag också se det roliga, även om de flesta antagligen har fått bra mycket lustigare fylle-sms.
Det roliga med fylle-sms är att till och med den duktigaste av skribenter tenderar att gå tillbaka till en tredjeklassares nivå vad gäller stavning, grammatiska finesser och förmåga att kommunicera i skriftlig form. Detta vet jag av egen erfarenhet (inte för att jag skulle vara den duktigaste av skribenter, men jag har i alla fall gått tillbaka till en tredjeklassares nivå) och för att folk jag känner som annars är synnerligen duktiga på att använda ord har tappat den förmågan helt. Exemplet jag nu ska dela med mig av är hämtat från dagarna då Emmabodafestivalen gick av stapeln, en festival ifrån vilken en bekant till mig skickade ett antal meddelanden samtidigt som jag befann mig hemma i Jönköping.
För att förstå allting till fullo krävs det att jag berättar att vi hade sms:at lite dagen innan själva fylle-sms:en. Hon hade på ett sätt jag inte vill avslöja här gjort sig lustig på min bekostnad, och jag får lite motsträvigt erkänna att det faktiskt var väldigt roligt. Jag, som kände mig vad man brukar kalla ägd, skickade efter det inga fler sms och väntade mig därför inte heller att hon skulle skicka några. Det gjorde hon inte heller. Inte förrän hon på festivalen hade fått i sig lite, eller förmodligen ganska mycket, billigt rödvin. För att citera vad hon skrev, inklusive mer eller mindre misslyckade smileys:
Jag är fantastikt rolig' :D .d .d :D det är så spå
Nog för att hon kanske hade rätt, men det skulle onekligen kunna framföras på ett mer välskrivet sätt. Fast å andra sidan, på det här sättet levde hon faktiskt upp till vad hon ville ville ha sagt. Redan det tredje ordet lyckades bli felstavat, sedan smileysarna vilka jag tycker talar för sig själva. Sist i sms:et finns att finna de fyra ord vilka jag tycker är allra roligast; ”det är så spå”. Troligtvis ville hon ha sagt att det är så, men det går faktiskt att tolka på andra sätt. En tolkningsmöjlighet är att hon satt och åt någonting med sås på, en annan att det har med spådomar att göra. I vilket fall som helst så skrattade jag till när jag läste det. Jag skickade iväg ett sms där jag skrev hon inte bara var rolig, hon var nog lite onykter också. På det lyckades hon faktiskt svara hyfsat sansat, och jag replikerade om jag inte minns helt fel med något ganska substanslöst. Lite oväntat klarade hon då inte av att svara lika sansat angående sin rolig- och onykterhet. Jag citerar:
Jag har höst att det är en fin kombination det där! !!!!!!!!! ;>
(det ska egentligen vara fler mellanrum mellan utropstecknena, men av någon anledning vägrar det att bli så när inlägget publiceras)
Okej. Det börjar ju faktiskt ganska bra. Endast ett ord (hört – höst) är felstavat. Men, vad är det egentligen som följer efter det första utropstecknet? Först några mellanslag, sedan en jävla massa utropstecken och till sist en näpen liten smiley. Jag förstår inte riktigt hur man ska motivera dessa tecken. Ska det på något sätt symbolisera att hon står på en kulle med megafon, iklädd sin knallgula regnjacka skrikandes ut orden med glimten i ögat? Jag vet inte, men det är i alla fall så jag föreställer mig det. I mitt svar gjorde jag mig lustig över att hon hade skrivit höst istället för hört och efter det skrev hon ingenting mer, vilket kanske var det bästa hon kunde göra i den situationen.
Det var väl det ungefär. Nu återstår bara att säga att mina gratis-sms är slut. Det är enligt min åsikt ett mycket tragiskt faktum, och mer tragiskt blir det med tanke på att Telias specialerbjudande inte längre erbjuds. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till faktiskt. Därför vädjar jag till er, kära läsare. Jag funderar nämligen på att byta operatör, men har ingen koll på vad som är mest prisvärt. Då jag har kommit att gilla billiga sms är den viktigaste egenskapen hos operatören just att sms:en ska vara skamligt billiga, helst gratis. Har du någon idé om vad jag bör välja kan du därför med fördel lämna en kommentar i kommentatorsfältet alternativt skicka ett sms till nummer 070-5904234. Om du väljer det senare alternativet kan du dock inte förvänta dig ett snabbt svar, bara så att du vet.
Här är jag i full färd med att skicka sms. Bilden är hämtad från facebook och jag visar väl inte precis min bästa sida, men jag sms:ar i alla fall.EDIT: Är det något som vet vad det är för orangeaktiga streck på bilden? Jag har ingen aning men vill väldigt gärna veta vad det är för underligt, så skulle bli glad om någon duktig person kunde förtälja detta!
