Vi har lite att stå i, dukkha och jag

I det senaste inlägget skrev jag att jag har lite att stå i för tillfället. Det är ett påstående jag ofta använder mig av när jag har ont om tid. Det är lite som ett yttrande onödigt att ens diskutera: säger någon att han eller hon har lite att stå i, då har hon det, och börjar man ifrågasätta dennes stående i vad det nu är inkräktar man på helig mark. Det är lägga näsan i blöt, helt enkelt.

För att undvika fantasifulla spekulationer om vad jag har att stå i finner jag ingen annan utväg än att avslöja vad det är. Jag har inte fallit ner i ett spelmissbruk, inte skaffat mig stadigt sällskap och definitivt inte börjat motionera. Däremot har jag börjat ordentligt med mitt projektarbete, haft fullt upp med derivata och stått ut med hantverkarna här i huset (missförstå mig inte: hantverkarna är trevliga, det är vad de håller på med som är jobbigt). Givetvis är detta inte allt, men det är det som främst har präglat min vardag den senaste tiden. Hela tiden har jag dessutom haft ungefär de här låtarna i mitt huvud.

Gällande derivata och hantverkarna tycker jag väl egentligen inte att särskilt mycket behöver skrivas. Derivata är vad gymnasiekursen matte c framför allt handlar om och jag har prov i ämnet på torsdag. Hantverkarna å sin sida för med sig oreda och annorlunda morgonrutiner för oss i familjen Bergstrand. Nog om detta nu. Mer intressant är nämligen mitt projektarbete, så jag tänkte ägna några rader åt det istället.

Då jag antar att inte särskilt många vet vad mitt projektarbete går ut på ska jag lite kortfattat berätta det. Jag ska i februari månad, tro det eller ej, leva som buddhist. Det kanske låter luddigt, och det är det väl i viss mån också, men så skall i alla fall ske. I princip innebär det att jag ska följa den ädla åttafaldiga vägen. För mig, som dricker alkohol, röker, äter kött och aldrig tidigare har mediterat etcetera, innebär detta en ganska stor omställning. Helst borde jag, om jag har förstått allting korrekt rätt, helt undvika de precis nämnda (o)vanorna och otvivelaktigen också lära mig att meditera. Redan dömt är egentligen att jag ska kunna hålla mig undan från köttätande, detta då mor och far knappast kommer att anpassa maten efter mig, men jag ska försöka att äta vegetariskt i skolan åtminstone. Vad gäller rökning så kan det också bli problematiskt, men jag ska göra ett trefjärdedelshjärtat försök i alla fall. Alkohol tycker jag definitivt att jag borde klara mig utan. Gör jag inte det, då blir jag uppriktigt besviken på mig själv. Självfallet ska jag här på bloggen skriva lite om hur det går med att bli kvitt mina negativa begär.

När det gäller meditation så har jag faktiskt redan tjuvstartat lite grand. Igår satt jag och läste i den här boken och framåt åttatiden fick jag för mig att jag kanske borde försöka mig på ett litet anspråkslöst meditationspass. Med stor möda satte jag mig så på en kudde på golvet i mitt lite halvstökiga pojkrum och intog en tämligen säregen skräddarställning. Tre djupa andetag senare och jag var igång. Nu gällde det att rikta in sinnet på koncentration och uppmärksamhet. Näsborrarna var i fokus och ingenting fick störa mig i min meditation. Det gick bra i ungefär två minuter, sen fick jag ont både här och där i kroppen. Någon minut senare blev det outhärdligt och jag tvingades ge upp. Besviken över att jag inte hade en ninjas vighet satte jag mig istället på en stol, ty det går lyckligtvis också bra när man mediterar. Den här gången gick det mycket, mycket bättre och relativt koncentrerat kunde jag sitta av ett meditationspass på inte mindre än tjugo minuter. Efteråt kände jag mig som andligheten personifierad och kunde med gott samvete gå ut på balkongen för att tända en cigarett.

På tal om buddhism och cigaretter så har jag förresten kommit till insikt med att allting är förgängligt: jag har varken pengar eller cigaretter på två dagar nu.

Varför har du alltid så mycket att stå i, dukkha?