Nyårsinlägg i efterskott - del ett

På begäran av en viss fröken Kräsen tänkte jag så här lite i efterskott skriva några rader om nyårsfirandet 09-10. För att göra det enkelt för mig och de som läser inlägget ska jag börja med en liten, väldigt kort presentation av de personer som förekommer i inlägget. Alla namn är pseudonymer.

Jag: berättare, iakttagare och relativt lugn festdeltagare
Lunkentuss: dansant och godhjärtad festvärd
Bev-junior: nyårsaftonens antagonist
Bamse: morgonpigg och kvällstrött pojke med rätt att ta e-tonen
Rudolf: förare av citroen och offer för antagonistens oanständigheter
Fröken Kräsen: vidunderligt förfriskad och odiskret kvinna
Thelma: feminist och fram till tolvslaget lycklig champagneinnehavare
Stink: tjej i partytagen, uppvaktad av antagonisten
Stinks bror: maskulint norrländskt fullblod, några år äldre än det övriga sällskapet
Lunkentuss syster: flicka född 94, uppmärksammad av antagonisten

Jag vaknade vid tvåtiden på nyårsaftonens eftermiddag av att min mobil började spela The Pogues The Sunnyside Of The Street. Då det sedan en lång tid tillbaka är min ringsignal förstod jag direkt att det var någon som ringde, och jag förflyttade mig därför en lagom lång liten bit i sängen för att nå mobiltelefonen. Med en gäspning tog jag upp mobilen för att svara och sekunden senare stod det klart att det var min vän Bamse som ringde. Han undrade om det inte var dags att åka till ICA Maxi snart, vilket var rimligt med tanke på att vi dagen innan hade bestämt att vi skulle göra det vid den tiden, men i mitt nyvakna och tämligen ofräscha tillstånd var jag inte ens redo att gå utanför huset än. Jag lovade att snabbt göra mig i ordning och någon halvtimme senare kunde jag logga in på msn för att tillkännage att jag var redo att åka till Maxi. Emellertid var det inte bara jag och Bamse som skulle åka till Maxi. Nej, med oss skulle även Lunkentuss, Rudolf och Bev-junior följa. Två av dessa, Lunkentuss och Rudolf, var ännu inte färdiga att bege sig, så vi fick otåligt sitta och vänta ett tag till. Rudolf hade föga oväntat somnat om efter det att Bamse ringt honom och Lunkentuss, som skulle upplåta sin boning för kvällens festligheter, gick inte att få tag på, förmodligen för att han gömde undan diverse olika skatter i sitt hus från annalkande festdeltagare. Att han så gjorde var nog klokt, men framåt kvällen skulle det att visa sig att han nog hade glömt gömma det allra viktigaste. Mer om det senare.

När klockan var ungefär kvart i fem hade Rudolf gjort sig klar att åka och Lunkentuss sitt hus redo att beträdas. Det innebar att vi äntligen, med hjälp av Rudolfs silvriga citroen, kunde forsla oss iväg till Maxi. Inåkandes på stormarknadens parkering gjorde plötsligt Bev-junior en viktig upptäckt: ”Vi har ju glömt Lunkentuss!” ropade han för full hals, och vi andra insåg att ja, det hade vi faktiskt gjort. Med tanke på att Lunkentuss, i egenskap av husupplåtare, för en gångs skull spelade en väldigt viktig roll kunde vi inte göra annat än att åka tillbaka de tio minuterna till Ljungarum för att hämta honom. Den lille krabaten var inte nådigt tjurig när vi rullade upp utanför hans hus på Mullvadsstigen, i ett försök att skrämma upp oss sa han att han fan inte skulle tillåta nån fest i huset om det skulle fortsätta i samma stil, men vi skrattade bara åt det hela och åkte snabbt tillbaka till Maxi, den här gången utan att ha glömt något.

Väl på Maxi gällde det att hitta rätt varor relativt kvickt eftersom Rudolf hade bråttom hem med bilen. Vad vi skulle köpa var egentligen det mesta man behöver till ett nyårsfirande förutom det viktigaste (alkohol hade vi redan), så vi gick först och främst och kollade på maträtter vi kunde tänkas laga till. Nere vid provsmakningsdisken fanns det en del festliga nyårsrecept, men de såg alla för bökiga ut för våra kulinariska färdigheter, så vi fick fundera ut andra alternativ. Den ständiga trotjänaren Pasta Carbonara nämndes och våra magar blev med ens lite hungrigare, men nej, sa vi när vi tänkte ett steg längre, det skulle också bli ganska jobbigt att laga, och så mycket disk det skulle bli. Sen kom någon med en snilleblixt: varför laga någonting själva egentligen, när man alltid kan ringa efter hämtpizza? Smakar det bra under årets alla andra dagar, måste det ju smaka bra även på nyårsafton! Med den visheten uppdagad bestämde vi oss så för att vi inte skulle köpa någon mat på Maxi, utan istället vänta tills vi hade kommit hem till Lunkentuss och kunde ringa efter pizza.

Vad vi mer behövde köpa på Maxi var i princip groggvirke, lustiga hattar, folköl till maten och cigaretter. Då vi klarade av de inköpen förvånansvärt fort fanns det till vår stora lycka lite tid över för de sedvanliga nöjena på ICA Maxi: spela innebandy i trädgårdsavdelningen, peta fascinerat på leksaker som pratar om man gör det samt krama teddybjörnar; allting till småbarnens stora förtret. När allt sådant var avklarat kunde vi med den silvriga Citroenen ta riktning mot Mullvadsstigen och kvällens partyplats. Nu jäklar kunde det nya året börja firas in på riktigt!

Innan vi går in på vad som hände hos Lunkentuss tycker jag att det är lämpligt med en lite djupare presentation av antagonisten Bev-junior, som kom att hamna i händelsernas centrum ett antal gånger under kvällen. Vad gäller alkohol resonerar han lite i stil med ”allt eller inget”, och har man har läst mitt gästblogginlägg hos Ahlen den riktige har man faktiskt redan stiftat bekantskap med honom. Han är vännen som redan på förfesten däckade på toaletten och iklädd en lånad JL-tröja (som för övrig fortfarande hänger kvar i hans garderob med en lapp ditsatt av hans mor med texten ”Vems?”) i stillhet fick ”fira” tolvslaget hemma. Det här nyåret klarade han sig bättre. Eller, han klarade i alla fall att hålla sig vaken under största delen av kvällen. Att han höll sig vaken medförde dock att flera andra på ett eller annat sätt fick lida, vilket kommer att beskrivas nedan.

Runt sextiden beträdde det lilla sällskapet, det vill säga jag och mina tre kamrater, Lunkentuss lya. Det blev lite trångt i hallen när alla skulle hänga av sig sina ytterkläder så det tog ett litet tag innan alla kunde bege sig in mot köket. I rummet intill stod Lunkentuss syster och gjorde sig fin inför kvällen: hon skulle fira nyår hos sin pojkvän i Hovslätt. När Bev-junior såg systern blev han helt till sig av förtjusning. Han växlade några flackande blickar med Bamse, som också han var någorlunda igång, innan han synnerligen högt yttrade ”Åh, vad fint du har här Lunkentuss. Och, nämen ser man på, vilken fin syster du har här också!”. Ett litet generat fniss hördes ifrån systern och Bev-junior såg oförskämt nöjd ut. Lunkentuss däremot, han såg ut att vilja mörda Bev-junior, där och då. Vad han inte visste var att det bara var början.

Efter ett litet tag, när vi hade beställt pizza och Lunkentuss syster hade försvunnit iväg på egna äventyr, hamnade vi inte så oväntat framför datorn och facebook. Det kan tyckas tråkigt, men när Lunkentuss för en stund gick in till köket för att fixa med någonting var Bev-junior snabbt som ögat framme vid tangentbordet för att logga in på sin facebook, i syftet att söka på Lunkentuss syster och lägga till henne som vän. Detsamma gjorde Bamse och när Lunkentuss var tillbaka anade han inte vad som hade hänt, utan fortsatte som om incidenten i hallen hade varit en engångsföreteelse. Vi tog varsin cigg och snart kom den efterlängtade pizzabilen från Davids pizzabutik och ställde sig utanför huset. Med läten endast möjliga för fyra hungriga pojkar skådandes fyra pizzakartonger med innehåll betalade vi den trevliga utköraren och det gjorde inte så mycket att en av kartongerna for i backen (givetvis fick jag ta den); om inte det vi upplevde under vår måltid var lycka, då behöver jag inte vara lycklig så länge jag får kebabpizza från Davids pizzabutik. Det var banne mig ingen dålig kebab alltså. Ingen av oss åt emellertid upp hela pizzan, alla åt varsin halva, då vi tänkte spara resten till senare på kvällen. Prydligt la alla in sin pizzakartong med respektive pizza i kylen och alla var mycket noga med att markera ut vems som var vems, så att inga förväxlingar eller stölder skulle kunna ske.

Någon kvart senare satt jag och Lunkentuss inne i köket och groggade medan Bamse och Bev-junior befann sig inne på Lunkentuss rum med datorn. Plötsligt hördes det ett vrål inifrån dem. Inget vrål som signalerade fara eller ett smärta, utan mer ett segervrål som signalerade att någonting fantastiskt hade inträffat. ”Jaaaaaaaa!!!” lät det ungefär. Givetvis blev vi nyfikna på vad som hade hänt, jag hade mina aningar, så vi sprang snabbt in i rummet för att kolla vad det var. Bev-junior befann sig i ett smått euforiskt tillstånd och hans ögon lyste när han såg att vi kom in. ”Lunkentuss, vi är vänner med din syster på facebook nu!” sa han överlyckligt, samtidigt som han bläddrade bland bilder hon var taggad i. Lunkentuss orkade inte med mer än att säga ”vafan” och ställde sig sedan, synnerligen tjurig, för att bevaka händelseförloppet. Konstigt nog försökte han inte förhindra vad som väl borde ses som ännu ett ganska kraftigt övertramp av Bev-junior. När han kollat färdigt på bilderna började han nämligen skriva ner ett litet logginlägg till systern, vilket kom att formuleras ungefär så här:

hej!! är allt bra? du var så söt när vi såg dig i hallen innan!! du vill inte träffas någon dag, typ titta på film med oss på söndag eller nåt :)
// bev-junior och bamse

Ja, säga vad man vill, men även om det väl inte var särskilt seriöst menat så tycker väl i alla fall jag att det var lite respektlöst mot Lunkentuss, som ju hade varit hemskt snäll genom att bjuda in till nyårsfest i sitt hus. Bev-junior var dock stolt som tuppen över vad han hade gjort, något som han faktiskt fortfarande är. Det är inte för inte som han går under pseudonymen ”Bev”.

Inför nästa inlägg:
Kommer Bev-junior att på något sätt lyckas charma Lunkentuss syster? Kommer alla klara av att hålla sig på benen vid tolvslaget? Och vad kommer egentligen att hända när de andra gästerna anländer (de jag presenterade i inläggets början var inte de enda, så ännu fler personer kan komma att tillkomma)? De frågornas svar och mycket mer är vad nästa inlägg kommer att innehålla. Till dess: behandla era kompisars syskon med respekt!