Visshet och ovisshet i juletid

När jag skriver det här är klockan inte särskilt mycket men jag känner redan hur jag börjar bli trött. Med tanke på att det är natten innan julafton så tycker jag inte att det borde vara så. Av tradition ska ju det vara en natt då man undrandes över vad paketen under granen ska innehålla ligger och vrider sig i sängen, oförmögen att kunna somna. Kanske beror min sömnighet på att jag i år inte bryr mig så mycket om de julklappar jag kommer få. Jag hade klarat mig lika bra utan dem om det inte vore för två saker:

1. Jag har skulder att betala
2. Farmor och farfar vill se att jag får någonting vettigt när de har åkt ända från Uppsala för att fira jul med oss

I runda slängar brukar jag få julklappar för ungefär 2000 kronor. I år kommer åtminstone 65% av dessa att läggas på inbetalning av skulder. Det är naturligtvis inget jag berättar för mor och far, det hade lätt raserat den sedvanligt goda stämningen vid julbordet, men det är ett nödvändigt ont för att jag inte ska framstå som en dålig kompis framför de vänliga själar som bemödat sig att låna ut pengar till mig. Resten av de tvåtusen julklappskronorna har jag spenderat på en mp3-spelare vilken nu är inslagen och placerad under granen med etiketten "Från farmor och farfar". Egentligen behöver jag inte någon ny mp3-spelare, bara ett par nya hörlurar, men far tyckte att det skulle se lite snålt ut så jag tvingades köpa något jag egentligen inte behöver, bara för att tillfredsställa farmor och farfars behov av att se mig öppna fina paket. Adjö julklappspengar, hej hyckleri à la "det var precis vad jag hade önskat mig"!

I år kommer de tvåtusen kronorna jag får julklappar för alltså inte att vara till någon större glädje för mig. Mp3:n kommer jag förmodligen inte använda särskilt mycket och att betala tillbaka skulder känns måhända bra, men det är inte vad jag vill göra med mina julklappspengar. Trots det så ser jag faktiskt fram emot julafton och vad dagen har att erbjuda. Antalet julklappar jag ska ge bort har dubblerats sen förra året och det var längesen jag träffade mina farföräldrar, så det blir ett kärt återseende. Allt kommer bli precis som vanligt. Nästan, i alla fall.

Borträknat paketen har jag på julafton alltid vetat vad jag kommer att få. I år vet jag dock, vilket sagts ovan, även vad som ligger i paketen. Det gör att den här julen blir lite speciell för mig (på tal om speciell jul så bäddar jag in ett litet youtubeklipp längre ner) och det är väl förmodligen också därför jag är så trött nu. Den lilla ovissheten kring jul är i år försvunnen och oförmågan att somna med den. Sen kan man så klart aldrig vara riktigt säker; tomtens vägar äro outgrundliga och paketen han delar ut kan därför överraska även den tvärsäkraste av artonåringar.

God jul!